lördag 24 januari 2009

Istället för evighet

Ett problem med band är att de ofta har ett evighetsperspektiv. Man spelar i band för att spela i band, och man hoppas på att de konkreta målen (som vanligtvis hägrar vid horisonten: inspelningar, spelningar...) ska manifestera sig, och att man då på något magiskt sätt ska ta tag i dem tillsammans. Komma någonvart. Detta kan fungera, om bandmedlemmarna har mycket tid och handlingskraft och (intuitivt eller efter överenskommelse) vill driva på åt samma håll.

Det verkar ibland som att det krävs rent övernaturliga förutsättningar för att man ska gå från snack till verkstad - kanske behöver det vara fullmåne samtidigt som Jupiter står i sitt tredje hus, kanske behöver man offra tio kilo färsk ingefära. Vem vet? Annars blir det ofta att man (som bäst) står och harvar på i replokalen, som om det vore straffarbete man utförde.

Nu är jag mycket mer sugen på målinriktade musikaliska samarbeten med deadlines. Målet kan vara en låt, en skiva eller en spelning. Inget repande för repeterandets egen skull. Inte för att det är så enkelt att styra upp sånt här heller, men jag är hoppfull.

Inga kommentarer: